# torkeltet umher

> German word · Verb · IPA [ˌtɔʁkl̩tət ʊmˈheːɐ̯]

## Definitions
1. 2. Person Plural Indikativ Präteritum Aktiv der Hauptsatzkonjugation des Verbs umhertorkeln
2. 2. Person Plural Konjunktiv II Präteritum Aktiv der Hauptsatzkonjugation des Verbs umhertorkeln

## Source
Compiled from Wiktionary via kaikki.org (CC BY-SA). Data vintage: 2026-05-06.
Canonical page: https://plainspell.com/de/word/torkeltet-umher
